Corona-initierad utveckling

Idag, tisdag den 17 mars 2020, är dagen då distansutbildning och fjärrundervisning återigen hamnade på allas läppar i Sverige. Från att i nästan 15 år ha levt i en skuggtillvaro som en B-form av utbildning, är distansutbildningen nu räddaren av det svenska utbildningsväsendet. Ord som ”omställning”, ”övergång” och ”transformering” signalerar paradigmskiftet från klassrummet till nätet.

Naturligtvis problematiseras det kring detta, inte minst i media. Men när journalister och andra ställer sina frågor eller formulerar problemområden så märks det att det är ett yrvaket intresse för området distansutbildning och de utmaningar som detta område har. Vuxakademin skulle vilja lyfta några viktiga områden som vi upplever att det talas alldeles för lite om. Om det nu talas om dem.

De första frågorna som ställs i media är ”Hur ska ni klara av att leverera all utbildning på distans över nätet?” och ”Har ni kapacitet för detta?”. Frågan om anordnarnas kapacitet att leverera distansutbildning, både tekniskt och pedagogiskt, är naturligtvis relevant. Men varför diskuteras inte den än svårare frågan, nämligen den om elevernas kapacitet att ta emot och delta i ett distanslärande? Från och med nu ska landets alla komvuxelever inklusive sfi och grundläggande vuxenutbildning studera över nätet. För att kunna göra detta krävs både tillräcklig processorkraft och tillräcklig bandbredd. Bandbredden behövs dessutom över tid, och inte temporärt. För komvuxelever med gamla eller inga datorer eller endast smartphones, samt med internetabonnemang med begränsat antal Mb per månad blir detta en ohyggligt stor utmaning. Likvärdigheten inom komvux blir utan tvekan lidande. Att studera på distans är också en krävande studieform som man behöver tränas i. Det är tveksamt om målgruppen för komvux generellt är redo för detta.

Nästa sak som vi upplever flyger under radarn är det medvetna ordvalet ”distansundervisning”. Det används i ett sammanhang och på ett sätt som signalerar att detta är en helhetslösning. Men låt oss utgå från att de som använder ordet faktiskt menar vad de säger. ”Undervisning” är en delmängd av ”Utbildning”. Grovt förenklat skulle man kunna säga att ”Undervisning + Lärande = Utbildning”. Så när man säger ”distansundervisning” så menar man egentligen enbart att lärarens aktiviteter i klassrummet ska levereras på distans. Därav begreppet “fjärrundervisning” som i sig är mycket talande för problematiken. I praktiken så innebär det videokonferenser som ersätter klassrummet, vilket kompletteras med ”hemuppgifter”. Detta är mycket långt ifrån den helhetslösning som behövs för att distansutbildning faktiskt ska bli en utbildningsform för flertalet. När svagare målgrupper skulle behöva utveckling av ”Distansutbildning” så blir det nu istället snabbutveckling av ”Fjärrundervisning”. Vår uppfattning är klar – komvux behöver modern distansutbildning, inte fjärrundervisning.

Den tredje saken vi upplever inte finns med i diskussionen är hur brett behovet av utveckling och behovet av transformation är. Erfarenheterna från många år av nationell utveckling av distansutbildning har lett fram till en poetisk insikt. POET är en akronym för alla de områden som måste utvecklas tillsammans för att få en hållbar modell för distansutbildning. Pedagogik, Organisation, Ekonomi och Teknik måste utvecklas i symbios för att kunna nå ända fram, och en ensidig satsning på den ena (läs: nu satsar vi på digitaliseringen enbart) är dömd att misslyckas.

Vuxakademin håller en ära i att kunna spana och analysera framåt. Men i några sekunder vill vi ägna oss åt det enklaste som finns – efterklokhet. För 15 år sedan var Sverige världsledande i vuxenutbildning på distans. Idag är vi frånåkta och guppar i de sista resterna av kölvattnet efter andra länder. I februari 2005 fick Nationellt Centrum för Flexibelt Lärande utmärkelsen ”European e-learning Award” inom kategorin offentlig utbildning. Nästan på dagen tre år senare beslutade alliansregeringen om nedläggning av myndigheten. Var hade vi varit just nu i vår beredskap för distansutbildning på bred front om den nedläggningen inte skett? Förmodligen hade vi inte använt ord som ”omställning”, ”övergång” och ”transformering” i alla fall.

Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson talade vid dagens presskonferens om att vi i nuläget behöver fantasi för att omsätta den traditionella undervisningen till distansundervisning. Något som enligt Vuxakademin alltså borde varit ordentligt utvecklat sedan länge, men som nu, bokstavligen, måste göras över en natt.

Läget är prekärt. Naturligtvis ska undervisningen omedelbart läggas om på det sätt som nu sker för att minska smittospridningen. Men sedan behöver utvecklingen av distansutbildningen börja på riktigt.

One Reply to “Corona-initierad utveckling”

  1. Klokt och sylvasst! Distansutbildningar som är lyckade fokuserar på lärandet, och klarar av att leverera mycket mer än bok-på-burklösningar.
    Att många nu tvingas till dessa lösningar är förståligt, men när läget återgår till det mer normala så måste den avsomnade utvecklingen av det flexibela lärandet väckas på nytt. Kan vi få se ett CFL 2.0 resa sig ur askan?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *